En skola som fungerar för alla, Joanna Lundin (2017)

Med utgångspunkt i vilka styrkor och utmaningar det kan vara att ha en npf diagnos beskriver Lundin det förändring- och utvecklingsarbetet som hon anser behövs behövs för att skapa en skola för alla. När skolan blir tydligare och mer lättförståelig minskar konflikter och eleverna lägger sin energi på rätt saker. Därför menar hon att alla vuxna på skolan måste ha ett gemensamt förhållningsätt. Boken ger många bra råd och tips om hur vi kan förändra både den fysiska såväl som den sociala miljön i skolan för att passa fler elever. Författaren tar utgångspunkt i vår elevsyn och ställer en angelägen fråga: Hur ser vi på eleven med svårigheter? Är eleven ett problem eller har hen hamnat i en problematisk situation?

Bortom Pisa, J. Landahl & C. Lundahl (2017)

Tio pedagogik- och utbildningsforskare synliggör frågor, fenomen och processer bortom internationella mätningar, som PISA. Antologin går bakom den mediala debatten som kan komma att uppstå i kölvattnet av ett redovisat resultat på en mätning, det den gör är att sätta läsaren på banan för att förstå förutsättningar som styr resultatet och förstå den kontextuella påverkan som sker vid presentationen av resultatet.

I det första kapitlet hänvisar Landahl och Lundahl Michael Sadler som menar “att utbildningsinstitutioner aldrig kan förstås isolerat från sitt samhälleliga sammanhang” (s. 20), vilket vilket skulle kunna sammanfatta hela deras syfte med boken. Insikten att den makt som mätningar kan komma att ha, beroende på sammanhanget som diskursen just då befinner sig i, väcker en något frustrerad fråga; Kan standardiserade mätningar någonsin visa en rättvisande bild?

Utveckla utbildning, Anette Jahnke (2019)
Jahnke diskuterar relationen mellan begreppen vetenskaplig grund, beprövad erfarenhet och tyst kunskap. Lärares tysta kunskap möjliggör kloka tolkningar av forskningsresultat och beprövad erfarenhet samtidigt som forskning och beprövad erfarenhet bygger på tyst kunskap. Den tysta kunskapen som läraren besitter är konceptuell och ligger, enligt författaren, utanför akademins makt. Jahnke belyser också diskrepansen mellan Skolverkets och Skolforskningsinstitutets tolkning av begreppet vetenskaplig grund och avsaknaden av en gemensam tolkning av begreppet beprövad erfarenhet. Eftersom myndigheterna hanterar begreppen olika menar hon att det öppnar för att lärare och rektorer kan sätta sin egen prägel på begreppet. Många verksamma har nog inte ens noterat att det finns olika tolkningar vilket kan vara en bra grund för att starta en diskussionen om hur begreppen tolkas på den enskilda skolan tänker vi. En annan frågeställning som boken väcker är hur stor del av lärarens kunskap som används i undervisningen är tyst i relation till den beprövade erfarenheten?

Styrning och ledning av skolverk-samhet på kommunnivå, Scherp (2007)
Scherp rör sig främst runt handlings-utrymmet mellan det politiker vill och det skolan gör. Det han menar är att handlingsplaner och kontrollerande uppföljningar som igångsättare till aktivitet på skolan kan ha negativa effekter på redan pågående utvecklingsarbete. Och att det som redan pågår är sprunget ur de verksamhets-näras analys av nuläget. “Man tvingas göra omprioriteringar av utvecklings-insatserna på skolan och därmed av tiden, kraften, och energin, som går ut över det utvecklingsarbete som man på skolan funnit vara angelägna.” (s. 12). Frågan som finns kvar är dock hur vi förverkligar en modell där politikerna ges möjlighet att förstå verksamheten, så att det som beslutas är gynnsamt för eleven?

Inkludering och socialt kapital, Persson&Persson (2016)

Författarna menar att Sverige har gått från att ha rykte om sig att ha ett av de bästa skolsystemen i världen på 70-80 talet till att 2014 uppvisa kraftigt fallande resultat i Pisa. Det är enligt dem anledningen till att de skolreformer som har sjösatts de senaste 15 åren varken har varit samordnande eller i linje med relevant utbildningsforskning. Fram till 1994 (innan betyget icke godkänd) präglades grundskolan av att ingen elev skulle behöva misslyckas utan att alla skulle ha rätt att utvecklas så långt som möjligt utifrån de egna förut-sättningarna.
De fortsätter sedan med att diskutera problemet med att inkludering uppfattas som ett specialpedagogiskt åliggande. De tar upp Essunga kommun som ett framgångsexempel eftersom man där lyckades höja elevernas resultat genom att flytta elever tillbaka till klassrummen från sina ”särskilda” undervisnings-grupper. Det finns fortfarande många tolkningar av begreppet inkludering. Varför kan vi inte enas om vad inkludering i skolan faktiskt innebär och hur ska vi arbeta för att inkludering ska uppfattas som en självklarhet i alla skolor?

Att organisera för skolframgång, Jarl, Blossing och Andersson (2017)

 Genom att jämföra ett antal framgångsrika skolor med icke framgångsrika, mätt i betygssnitt, diskuterar författarna varför vissa skolor lyckas bättre än andra.
De kommer fram till att framgången beror på:
·       Lärare och skolledning fokuserar på elevernas lärande
·       Lärarkåren samarbetar och  tar gemensamt ansvar för att ge eleverna de verktyg de behöver för att nå sin fulla potential
·       Lärare och skolledare följer systematiskt upp och diskuterar elevernas resultatutveckling

 Återigen får vi alltså veta att skolframgångar beror på faktorer i skolan. Författarna ställer den intressanta frågan, utan att besvara den, om det är den statliga styrmodellen som brister eller om det är mottagligheten hos skolhuvudmän och skolor, som inte axlar sitt ansvar fullt ut, som är problemet? 

Förändring som tillstånd- Ahrenfelt (2013)
Författaren delar många kloka tankar runt förändringsarbete. Hans teoretiska grund upplevs emellanåt som mer konkret än många skolforskares. För att en organisation ska utvecklas behöver man skapa en atmosfär där spekulerande och reflekterande hör till vardagen. Lydnad får inte uppfattas som delaktighet. Mångfald är bättre än enfald vid förändringsarbete. ”Hjärnstorm” (det som vi brukar kalla brainstorming) leder till kreativitet och bättre kunskapsbas förutsatt att det råder tillit i gruppen och deltagarna inte har prestationsångest.
Hur gör vi för att skapa ett klimat där alla på skolan tar sig tid och känner lust att reflektera över verksamheten?

Datagrundad skolförbättring- Schildkamp (2016)

Boken beskriver en vetenskaplig metod, datateammetoden, som hjälper skolor att fatta välgrundade beslut om hur verksamheten kan förbättras. Processen är klart definierad och bygger på en bestämd ordning. Den skapar utrymme för lärare och skolledare att reflektera över undervisningen så att långvariga problem kan lösas. Metoden är lätt att använda  och  man arbetar i team eller arbetslag. Visst tar det tid första gången men processen är lärorik. De skolor som arbetar systematiskt med denna eller annan liknande metod kommer troligtvis kunna förbättra sina resultat.
Varför är det så svårt, att i praktiken, komma igång med skolförbättringsarbete grundat på kvalitetssäkrad fakta?

Att leda skolor med stöd i forskning, Rönnström&Johansson (2018)

Författarna diskuterar skillnaden mellan kollegialt- oh kollektivt lärande och menar att kollegialt lärande inte nödvändigtvis är en framgångsfaktor om det inte också finns ett kollektiv lärande  som resulterar i gemensamma handlingsmönster för hela skolan. Fokus på reformer har ensidigt fokuserat på kollegialt lärande. Författarna analyserar också fallgropar när det gäller att driva skolförbättringsarbete.
1. skolledaren måste ha kunskap om hur man använder sig av vetenskapliga metoder annars blir analyser och tolkningar felaktiga och leder arbetet åt fel håll.
2. Skolledare implementerar forskningsresultat som en lösning innan de ens har formulerat ett problem och tolkar dem ofta fel.
3. Kontextanalys av skolan måste göras innan arbetet startas. Alla skolor är olika.
4. Det finns forskningsresultat som blir till trender (tex Hattie ) som tjänstemän, skolledare och lärare följer bara för att ”göra det” istället för att åtgärda sina problem.

Det krävs en hel del för att ta reda på vilken forskning som är tillförlitlig, inte feltolkas och passar den egna enheten. Borde det inte vara huvudmannens uppgift gör denna analys och ge adekvat stöd vid ett förändringsarbete?

Lärandebaserad skolutveckling, Scherp (2015)

Författaren redogör för varför det lärande organisationsperspektivet är överlägset målstyrningsperspektivet när vi försöker utveckla skola och undervisning. I en lärande organisation  bidrar var och en systematiskt med kunskaper i hur man kan skapa så bra lärande som möjligt för eleverna. Lärdomar som man själv har varit med om att skapa bidrar i högre grad till handling än idéer och tips som man får genom att lyssna på andra. Extern expertkunskap är otillräcklig. Lärare behöver ha möjlighet att delta i lärande tillsammans med andra lärare.
Författaren visar hur man konkret kan skapa goda förutsättningar för en lärandebaserad utveckling genom VISKA-modellen. Behöver inte lärare, generellt, mindre undervisningstid gör att hinna systematiskt utveckla nya kunskaper tillsammans med andra?

Utmärkt skolutveckling, Håkansson &Sundberg (2016)

Författarna talar om den fjärde generationens skolförbättring som istället för att  fokusera på att åtgärda problem som uppkommer bygger ett system som kontinuerligt lär sig och förbättrar sig succesivt. De betonar vikten av samverkan mellan alla nivåer i systemet. Politik, region och skola.
Lärares kollegiala lärandeprocesser och rektorers ledarskap är två områden som är särskilt betydelsefulla för att lyckas med förändringar som påverkar elevers lärande positivt. De redogör också för forskning som visar att lärande nätverk mellan olika skolor genererarar ökad undervisningskvalitet och ökat lärande hos eleverna. Det handlar om att stimulera flödet av pedagogiska idéer relaterade till elevers lärande, skapa många rika tillfällen för lärare och skolledare att samarbeta samt dela information och kunskaper.

Hur skapar vi ett långsiktigt samarbete mellan skolor och dess professioner?

Lektionsdesign, H Wallberg (2019)
Wallberg vill få oss att ompröva vår syn på undervisning genom att byta namn på viktiga skolbegrepp. Istället för planering pratar hon design. Varierad undervisning blir differentierad och tydlig blir explicit. Wallberg vill få oss att ompröva vår undervisning genom att byta namn på viktiga skolbegrepp. Istället för planering pratar hon design. Varierad undervisning blir differentierad och tydlig blir explicit. Lektionsplanering ses ofta som en färdig produkt. Design är enligt författaren lättare att se som en skiss, ritning eller mall som ger struktur men är flexibel utifrån elevernas behov. Design sätter processen i centrum. Skillnaden mellan differentierad undervisning och individualisering menar Wallberg är att differentiering erbjuder aktiviteter för olika sätt att förstå, träna, bearbeta och visa kunskaper redan från början. Det är ett sätt att möta individuella behov utan att göra det med var och en av eleverna. Differentiering sker i innehållet, processen och resultatet. Differentiering handlar inte bara om variation, den måste också vara kopplade till kursplanen och utveckla de förmågor och kunskaper eleverna ska utveckla. Boken handlar inte främst om tips och idéer utan vill förmedla en struktur för att organisera lektioner så att de blir mer genomtänkta och sammanhållna.
Skulle vi kunna skapa större fokus på att utveckla undervisningen om vi ersätter begreppet individualisering med differentiering?

Kollegialt lärande- Maja Lindqvist (2019)

Författaren beskriver detaljerat hur man går tillväga för att handledning i grupp ska ge deltagarna tillgång till nya kunskaper och färdigheter och förmåga att använda dem. Det viktigaste är kanske att det finns en vilja att ompröva teorier och förhållningssätt och en vilja att dela med sig av egna erfarenheter. Dessutom måste man vilja engagera sig i andras intressen och reflektioner.

Förmodligen skulle professionell handledning i grupp i skolan inte bara stärka professionen utan även bidra till den viktiga “samsynen”. En kostnadseffektiv åtgärd, så varför erbjuds inte alltid skolor med utmaningar handledning i grupp?

Perspektiv på skolans utveckling, E Groth (2015)
Författaren resonerar kring styrningen av skolans utveckling och att de “politiker som fattar beslut om skolan måste vara medvetna om att deras beslut kan komma att tolkas och förstås på olika sätt, beroende på om uttolkarna finns i samma diskurs som politikerna själva eller om det återfinns i en annan diskurs.” Groth  pratar om att en viktig utgångspunkt vid förändringar är om det sker bottom-up eller top-down, där det förstnämnda visar på en tilltro till de som är operativa och minskar således behovet av detaljkontroll och regelstyrning. Författaren lyfter även school improvement och school effectivness som perspektiv på förändringsvärde. Det förstnämnda fokuserar på arbetsprocesser och hur de påverkar möjligheterna till förändring. Det sistnämnda är mer åt standardiseringar, tydligare kontroller och uppföljningar.

Hur ser jag egentligen på vad som bör förbättras inom den skolverksamhet jag är i? Vill jag arbeta bort problem eller förstärka framgångsfaktorerna?

Det professionella lärandets inne-boende kraft, H Timperley (2019)

Timperley betonar att innan vi startar med att lära nytt och fördjupa våra professionella kunskaper måste vi först ta reda på vad vi behöver lära. För att veta vad vi behöver lära oss måste vi ta reda på hur våra elever lär sig. Vad är problemet med elevernas engagemang och lärande och vilken förändring kan krävas för att deras resultat ska öka? Det låter egentligen självklart men i skolan lägger vi ofta resurser på generella insatser utan att direkt mäta resultatet på elevernas lärande. För att lärares deltagande i professionell utveckling verkligen ska resultera i önskade förbättringar av elevresultaten är det nödvändigt att ständigt kontrollera elevernas framsteg. Inte för att bedöma eleverna utan för att anpassa lärarens undervisning. Professionellt lärande enligt Timperley handlar alltså inte om att först lära sig nya saker och sedan tillämpa dem. Tillämpningen är en del av hur man lär sig något och förstå det mer ingående. En del av de professionella lärarnas kunskap handlar också om när och vem man ska be om hjälp. Författaren hävdar att det krävs att skolor har en god organisatorisk anpassningsförmåga för att lärare ska kunna utveckla denna expertkunskap. Frågan blir då vad är det för strukturer och rutiner vi behöver skapa på skolorna för att främja detta lärande?

Lärares bedömningsarbete, Lindberg m.fl, (2018)
Ur ett internationellt perspektiv har Sverige bytt betygsystem ovanligt ofta. I den här boken presenteras forskning kring lärares bedömningsarbete och hur villkoren för deras arbete förändrats över tid. Vid varje betygsreform blir lärare nybörjare. Ur ett internationellt perspektiv har Sverige bytt betygsystem ovanligt ofta. Enligt forskning om bedömning, både svensk och internationell, visar det sig att det tar tid för lärare att bli förtrogen med betygsskala, målkriterier, kunskaps-områden, nationella prov. Hur de ska konstruera prov och bedöma dem. Denna förtrogenhet behövs för en likvärdig, välgrundad bedömning. Kritiken som riktas mot lärare tar inte hänsyn till möjligheterna att kunna göra likvärdig bedömning. I den här boken presenteras forskning kring lärares bedömningsarbete och hur villkoren för deras arbete förändrats över tid.  

Om det så tydligt presenteras i nationell och internationell forskning och rekommendationer att lärarprofessionen behöver stärkas och en satsning på mer didaktikutveckling behövs. Varför ser vi inte fler krav på detta? Varför är det istället fler betygsreformer där lärare återigen blir nybörjare, och mer krav på tydlighet som fram i media debatten? Är det ingen som är insatt i forskning som styr?