Tvålärarskap, Anders Tidström (2020)

Författaren tänker att tvålärarskap skulle kunna vara ett sätt att återge läraryrket dess forna glans och attraktionskraft, skapa kö till lärarutbildningen och häva bristen på kompetenta lärare. Med tanke på att ökat lärarsamarbete framhålls som en viktig förbättringsfaktor så är det konstigt att det inte forskas runt tvålärarskap.

Trots att lärare inte längre tillåts vara ”ensamvargar” utan måste delta i arbetslagssamarbete hamnar ämnessamverkan långt ner på agendan. Den svenska skolan har under många år fokuserat på annat än skolämnena. Med två ämneskollegor samtidigt i klassrummet kommer kunskapen mer i centrum.

Det förutsätter förstås att lärarna inte bara delar klassen och jobbar parallellt. Man planerar, genomför lektioner, utvärderar och bedömer tillsammans. Precis som i annat kollegialt samarbete krävs det att man lyssnar på varandra och att man är nyfiken på skillnader i uppfattning och släpper prestigen.

Enligt författaren är den stora vinsten med tvålärarskap bättre arbetsmiljö och resultat. Lärare tillbringar mer tid i skolan men tar inte med sig arbetet hem som tidigare. Lärare sjukskrivningar minskar och elevernas arbete stärks. Många lärare lockas mer av tvåläraskap än av högre lön.
Ekonomin kan lösas med att inte ta in vikarier, mer undervisningstid, färre elevassistenter.

Tvålärarskap har vuxit fram på lärarinitiativ i motsats till många skolreformer som kommer uppifrån och ofta flyger rakt förbi. Författaren hoppas att hans bok kan stimulera till forskning om tvålärarskap. Vetenskaplig evidens behövs om metoden ska få större spridning.

Kan tvålärarskap vara en del av skolans lösning på  kriser och problem?